På butikshyllan hittar du Hyvä Apajas abborre, gös och regnbågslax i filéer. Regnbågslax, röding och sik finns som hel fisk.
Se alla Hyvä Apajas färska fiskar ››
Se alla Hyvä Apajas gravade fiskar ››
Se Hyvä Apajas romprodukter (b la siklöjerom) ››
Ål | Vandringsfisk, som planterades ut i finska naturvatten speciellt under 1960- och 70-talen. Ålbestånden är helt beroende av utplanterade ålar. Ålen har ljust, fast kött och en liten mängd ben. Den är fetast av alla våra matfiskar (t o m 35 % fett).
Gädda | En rovfisk med vassa tänder, som är en av de fiskarter som brett ut sig mest geografiskt. Trivs vid skyddade stränder och i grunda vatten, hav och sjöar. Lekperioden infaller på våren direkt efter islossningen, och den bästa fångsttiden är från oktober till maj. Gäddan fångas med nät och ryssjor, och hör också till fritidsfiskarnas vanligaste fångst. Gäddan är en fettsnål fisk, och dess milda smak avviker tydligt från andra fiskar. Gäddan är en relativt benig fisk.
Flundra | Flundran är platt, ensidig, har sned mun och ögonen på samma sida av huvudet – den har anpassat sig till ett liv på havsbotten. Piggvaren, som lever i saltare vatten, är rundare. Flundran leker i maj-juni, och förökar sig bara i tillräckligt salt vatten. Flundran fångas med nät, från slutet av sommaren till hösten. I yrkesfiske är flundran ofta en bifångst. Under den bästa fångstperioden i slutet av sommaren är flundrans tarm alltid fylld, och flundror som finns i handeln måste därför vara öppnade och rensade.
Skarpsill | Hör till sillfiskarna och påminner till utseendet om strömmingen, men har till skillnad från strömmingen sträva fjäll på magen. Skarpsillen används bl a till kryddfisk och ansjoviskonserver.
Gös | Abborrens ”kusin”, en rovfisk som påminner om gäddan. En sötvattenfisk som också trivs i bräckta vatten vid kusterna, och föredrar grumliga och varma vatten. Lekperioden är under sommaren, då gösen lever i stim. Gösen fångas med nät nästan året om. Även fällor eller öppna ryssjor används, och det är populärt att fiska efter gös med drag. Gösen har vitt, fast och medelfett kött och är nästan benfri då den fileats.
Braxen | En platt och hög mörtfisk som trivs i varma, söta vatten men också klarar sig i bräckt vatten med låg salthalt. Braxen har hårda, stora fjäll och tjocka, kraftiga sidoben. Braxen leker i maj-juni. Den bästa fångsttiden infaller på våren. Yrkesfiskarna får ofta braxen som sidofångst.
Braxen är en relativt fet och smakrik matfisk. Benen, som är typiska för mörtfiskar och främst finns i stjärtdelen, besvärar inte så mycket i stora fiskar som väger över två kilo. För att undvika att benen skärs av i stumpar ska du inte dela inte braxen i små bitar vid tillagningen.
Lake | Laken är släkt med torsken. Den är en lång fisk med personligt utseende, och över hälften av fisken består av stjärt. Laken lever i kallt vatten och är vanlig i hela Finland. Man påträffar den i insjöar men också i kusternas bräckta vatten med låg salthalt. Laken fångas oftast vintertid, från december till mars. Lekperioden är i februari-mars. Laken har en liten mängd ben och köttet är ljust, fast och fettsnålt. Laken har en svag smak av muskot.
Nejonöga | Nejonöga är en rundmunnad, käklös och fingertjock fisk, mörkgrå och avlång. Den lever största delen av sitt liv i havet, och äter genom att med sin sugmun och sina vassa tänder borra sig fast i andra fiskar och stenar. Nejonögon vandrar på höstarna från Östersjön för att leka i åar, och fastnar i fällor.
Strömming | Vår viktigaste fångstfisk, vandrar i stim mellan stränder och öppet hav. Nära släkt med sillen: till utseendet påminner de om varandra, men strömmingen växer långsammare och har lägre fetthalt än sillen. Strömming fångas året om, i huvudsak med trål. En stor del av strömmingen leker på våren, men i Östersjön lever också strömming som leker på hösten. Strömmingen är en mångsidig fisk, vars fetthalt varierar beroende på näringssituation och årstid.
Mörten & iden är släkt. Mörten är Finlands tredje vanligaste fiskart. Den skiljer sig från andra mörtfiskar tack vare de röda ögonen, iden har gula ögon. Mörten trivs i frodiga dammar, bäckar, sjöar och i havet. Iden lever i klara och kalla insjöar samt i bräckt vatten. Mörten har mycket ben, vilket gör att den inte används så mycket som matfisk. Iden påminner till utseendet om braxen och kallas därför ”Nordens braxen”. Iden är en av de viktigaste fångstfiskarna för yrkesfiskarna i Lapplands konstsjöar. Mörtens och idens ryggfilé är tjock och saftig. Fiskarna har ljust kött och stark smak.
Källa och bilder: Pro Kala. Läs www.prokala.fi på svenska ››
Bekanta dig också med WWF:s Fiskguide (på finska) ››