Finlands fiskarter

På butikshyllan hittar du Hyvä Apajas abborre, gös och regnbågslax i filéer. Regnbågslax, röding och sik finns som hel fisk.

Abborre

• Finlands vanligaste fiskart och också nationalfisk. Lever i sjöar och i bräckta kustvatten. Abborren fångas oftast med nät, ryssjor och under lekperioden i maj-juni med mjärdar. Den bästa fångsten får man under lekperioden eller i slutet av sommaren/på hösten, men abborren är också pilkfiskarnas favorit.
• Abborrens kött är ljust, fast, fettsnålt och har en god smak. Man anser ofta att den har mycket ben, men i verkligheten är de stora benen ganska få och lätta att ta bort också från den råa fisken.
• Abborren passar bra till soppor och buljonger. Större abborrar är goda fileade och stekta i panna eller tillagade i ugn, rökta eller grillade.

Regnbågslax

• Vår viktigaste odlade fisk. Regnbågslaxen är en Stillahavslax och härstammar från Nordamerika. Den kan inte föröka sig i finländska vatten, och behöver därför hjälp av fiskodlare (odling kräver tillstånd från vattendomstolen och miljöcentralens övervakning). Ynglen föds i sött vatten, men större regnbågslaxar lever i både sött och bräckt vatten.
• Regnbågslaxarna delas på basen av kvalitet in i tre kategorier, varav Superior- och Standard-kategoriernas fiskar finns till försäljning i detaljhandeln. Superior är en helt felfri, starkt rödköttig fisk. Standard är en basfisk med ljusare kött. Den tredje kategorin används som råvara i livsmedelsindustrin.
• Färsk regnbågslax finns tillgänglig året om antingen som hel fisk, i filéer eller förädlad på olika sätt. Regnbågslaxen säljs alltid tappad på blod och rensad.
• Regnbågslaxen har en liten mängd ben och smakar ypperligt färsksaltad, kokt, stekt, grillad samt varm- och kallrökt. Den är också god gratinerad, samt i grytor och soppor.

Bild: Pro Kala ry

Lax

• Laxen är fiskarnas konung. I naturvattnen lever två olika arter: havslax och insjölax.
• Laxen är en vandringsfisk som leker i strömmande vatten. Havslaxens lekperiod infaller under hösten. Laxarna lever i åar och älvar de första 2–4 åren, varefter de vandrar ut till havet med hjälp av vårfloderna. Efter att ha levt i havet i 2–4 år återvänder laxarna till sitt födelsevattendrag för att leka.
• Laxen är fet och mycket smakrik. Man kan skilja naturlaxen från den odlade genom köttets färg: naturlaxens kött är bara aningen rödaktigt, medan den odlade laxens kött är starkt rött till färgen.
• Lohi on rasvaista ja erittäin maukasta. Luonnonlohen erottaa kasvatetusta lihan värin perusteella: luonnonlohen liha on vain hiukan punertavaa, kun taas kasvatettu lohi on voimakkaan punalihainen.
• Av laxens nära släkting, laxöringen, finns det tre arter. I Östersjön lever havsöringen, i sjöarna insjööringen och i bäckarna bäcköringen. Havsöringen påminner till utseendet om laxen. Öringen är dock helt täckt av prickar, medan laxens prickar endast finns ovanför sidolinjen. Laxen har en delad stjärt, medan öringens stjärt är rak. Den bästa tiden att fånga öring är från vår till höst. Lax och öring kan köpas som hel fisk, i filéer och medaljonger samt vanligen också färdigt gravad.

Röding

• Rödingen är en mörk, ljusprickig laxfisk. Under lekperioden i slutet av hösten blir hanens mage och sidor klarröda. Rödingen trivs i kalla, rena vatten och dess tillväxt varierar beroende på levnadsvillkoren.
• Fjällrödingen lever i Lapplands fjällvatten. I Finland har man även planterat ut bäckröding och Kanadaröding som härstammar från Nordamerika.
• Röding tillreds på samma sätt som andra laxfiskar.

Kuva: Pro Kala ry

Sik

• Siken hör till laxsläktet och det finns flera arter av den. Gemensamt för alla är att de är täckta av silverskimrande fjäll, de har gråa fenor och litet huvud. I konstgjorda sjöar i norr finns peledsiken, vars rom är särskilt uppskattad. Siken trivs endast i riktigt klara, rena, kalla och djupa vatten, både i sjöar och hav. Lekperioden är i september-november. Den fångas med nät och ryssjor.
• Den bästa fångsttiden är från maj till slutet av hösten, med undantag för peledsiken, som fångas året om. Numera får man också odlad sik året om.
• Precis som laxfiskarna är siken fet och mycket smakrik. Rökt sik samt färsksaltad, s k gravad sik är mycket omtyckt, och den passar ypperligt i soppor och att tillaga i ugn. Sikfiléer är goda också stekta eller grillade.

Bild: Pro Kala ry

Se alla Hyvä Apajas färska fiskar ››
Se alla Hyvä Apajas gravade fiskar ››
Se Hyvä Apajas romprodukter (b la siklöjerom) ››

Övriga finländska fiskarter

Ål | Vandringsfisk, som planterades ut i finska naturvatten speciellt under 1960- och 70-talen. Ålbestånden är helt beroende av utplanterade ålar. Ålen har ljust, fast kött och en liten mängd ben. Den är fetast av alla våra matfiskar (t o m 35 % fett).

Gädda | En rovfisk med vassa tänder, som är en av de fiskarter som brett ut sig mest geografiskt. Trivs vid skyddade stränder och i grunda vatten, hav och sjöar. Lekperioden infaller på våren direkt efter islossningen, och den bästa fångsttiden är från oktober till maj. Gäddan fångas med nät och ryssjor, och hör också till fritidsfiskarnas vanligaste fångst. Gäddan är en fettsnål fisk, och dess milda smak avviker tydligt från andra fiskar. Gäddan är en relativt benig fisk.  

Flundra | Flundran är platt, ensidig, har sned mun och ögonen på samma sida av huvudet – den har anpassat sig till ett liv på havsbotten. Piggvaren, som lever i saltare vatten, är rundare. Flundran leker i maj-juni, och förökar sig bara i tillräckligt salt vatten. Flundran fångas med nät, från slutet av sommaren till hösten. I yrkesfiske är flundran ofta en bifångst. Under den bästa fångstperioden i slutet av sommaren är flundrans tarm alltid fylld, och flundror som finns i handeln måste därför vara öppnade och rensade.

Skarpsill | Hör till sillfiskarna och påminner till utseendet om strömmingen, men har till skillnad från strömmingen sträva fjäll på magen. Skarpsillen används bl a till kryddfisk och ansjoviskonserver.

Gös | Abborrens ”kusin”, en rovfisk som påminner om gäddan. En sötvattenfisk som också trivs i bräckta vatten vid kusterna, och föredrar grumliga och varma vatten. Lekperioden är under sommaren, då gösen lever i stim. Gösen fångas med nät nästan året om. Även fällor eller öppna ryssjor används, och det är populärt att fiska efter gös med drag. Gösen har vitt, fast och medelfett kött och är nästan benfri då den fileats.

Braxen | En platt och hög mörtfisk som trivs i varma, söta vatten men också klarar sig i bräckt vatten med låg salthalt. Braxen har hårda, stora fjäll och tjocka, kraftiga sidoben. Braxen leker i maj-juni. Den bästa fångsttiden infaller på våren. Yrkesfiskarna får ofta braxen som sidofångst.
Braxen är en relativt fet och smakrik matfisk. Benen, som är typiska för mörtfiskar och främst finns i stjärtdelen, besvärar inte så mycket i stora fiskar som väger över två kilo. För att undvika att benen skärs av i stumpar ska du inte dela inte braxen i små bitar vid tillagningen.

Lake | Laken är släkt med torsken. Den är en lång fisk med personligt utseende, och över hälften av fisken består av stjärt. Laken lever i kallt vatten och är vanlig i hela Finland. Man påträffar den i insjöar men också i kusternas bräckta vatten med låg salthalt. Laken fångas oftast vintertid, från december till mars. Lekperioden är i februari-mars. Laken har en liten mängd ben och köttet är ljust, fast och fettsnålt. Laken har en svag smak av muskot.

Nejonöga | Nejonöga är en rundmunnad, käklös och fingertjock fisk, mörkgrå och avlång. Den lever största delen av sitt liv i havet, och äter genom att med sin sugmun och sina vassa tänder borra sig fast i andra fiskar och stenar. Nejonögon vandrar på höstarna från Östersjön för att leka i åar, och fastnar i fällor.

Strömming | Vår viktigaste fångstfisk, vandrar i stim mellan stränder och öppet hav. Nära släkt med sillen: till utseendet påminner de om varandra, men strömmingen växer långsammare och har lägre fetthalt än sillen. Strömming fångas året om, i huvudsak med trål. En stor del av strömmingen leker på våren, men i Östersjön lever också strömming som leker på hösten. Strömmingen är en mångsidig fisk, vars fetthalt varierar beroende på näringssituation och årstid.

Mörten & iden är släkt. Mörten är Finlands tredje vanligaste fiskart. Den skiljer sig från andra mörtfiskar tack vare de röda ögonen, iden har gula ögon. Mörten trivs i frodiga dammar, bäckar, sjöar och i havet. Iden lever i klara och kalla insjöar samt i bräckt vatten. Mörten har mycket ben, vilket gör att den inte används så mycket som matfisk. Iden påminner till utseendet om braxen och kallas därför ”Nordens braxen”. Iden är en av de viktigaste fångstfiskarna för yrkesfiskarna i Lapplands konstsjöar. Mörtens och idens ryggfilé är tjock och saftig. Fiskarna har ljust kött och stark smak.

Källa och bilder: Pro Kala. Läs www.prokala.fi på svenska ››
Bekanta dig också med WWF:s Fiskguide (på finska) ››